Den första fasen av de fyra i Atkinsdieten har som primärt ändamål att försätta kroppen i ketos. För åstadkomma detta tillstånd tvingas man i induktionsfasen inskränka kolhydratintaget till 20 gram om dagen. Dock är det tillåtet att inta obegränsade mängder av till exempel kött, fisk, ost, ägg och vissa vegetabilier. En generell regel är dock att grönsakerna helst ska vara gröna till färgen och inte gro under marken. Övriga grönsaker brukar bestå av en högre kolhydrathalt.

På det stora hela bör potatis, pasta, ris, socker, mjölk, bönor och likande föda tas bort ur kosten. Det är därutöver viktigt att undvika alkohol helt å hållet i induktionsfasen, och kaffe samt te bör begränsas på grund av förekomsten av koffein.

Induktionsfasen är tänkt att vara över kvickt ifall alltsammans går som planerat. Det handlar om ungefär 14 dagar till dess bantaren förlorat ca 10 % av sin övervikt. För somliga består dock induktionsfasen både kortare och längre än 14 dagar. Notera att längre induktionsfas än 14 dagar kan vara besvärlig för kroppen och innebära risker. Vid en dylik situation ska man alltid rådfråga en läkare.

Som komplement till kosten rekommenderas att man motionerar och att man dagligen intar multivitamintabletter. Vad gäller multivitamintabletter så är det mest en säkerhetsåtgärd med tanke på at kosten kan komma att skifta kraftigt i induktionsfasen. Under induktionsfasen kan för övrigt de som tycker om ost dra nytta av fördelen att dagligen inta upp till 110 gram hårdost.

Det har uppmärksammats bland flera att man kan få kass andedräkt av en framgångsrik induktionsfas. Andedräkten ges då en prägel av ammoniak, men vilket enligt Atkins är ett bra tecken på att kroppen befinner sig i den optimala processen av fettförbränning, d.v.s. ketos. Andedräkten tenderar i regel bli bättre när man lämnar induktionsfasen för nästa fas inom Atkinsdieten.

Ett vanligt missförstånd om induktionsfasen är att den skulle utgöra hela Atkinsdieten. Det vore en alltför sträng och överdriven diet som skulle vara väldigt besvärlig för kroppen under lång sikt. Otvivelaktigt måste man räkna med att påbörjandet av Atkinsdieten är extrem men det är dock en tillfällig men essentiell åtgärd för att kraftfullt stimulera kroppens ämnesomsättning. Att försätta kroppen i ketos är i särklass den mest effektiva metoden för att omgående komma igång med sin bantning.

Under induktionsfasen är det betydelsefullt att äta regelbundet. Som mest kan man förtära sex måltider per dag och som minst tre måltider. Huvudsaken är att det inte går mer än sex timmar mellan måltiderna. Men med tanke på att aptiten minskar under Atkinsdieten så får man successivt reglera sina måltider.

Det är mycket centralt att dricka mycket med vatten i induktionsfasen med tanke på att kroppen kräver mer vatten än normalt. En vanlig bieffekt av att försätta sin kropp i ketos är förstoppning, vilket effektivt motverkas genom att inta mycket vätska. Självfallet är inte vilken vätska som helst att föredra. I synnerhet kan nämnas att konstgjorda sötningsmedel ska användas oerhört sparsamt eller i bästa fall undvikas helt.

Motivation är nyckeln till att vi lyckas med massor åtaganden här i livet. För somliga situationer krävs mer motivation än annars. Att hitta motivationen att banta är för flera inte alldeles simpelt trots att viljan finns. Vad gäller Atkinsmetoden så upplevs den för många rejält svår och det gäller att vara motiverad för att lyckas med målen.

En otvetydig fördel med Atkinsmetoden är att den är uppdelad i fyra olika faser och att dessa faser var och en utgör fyra delmål att sikta mot. Att alltjämt arbeta mot nya mål är gott för motivationen, och processen mot din idealvikt blir mer konkret.

Det finns också uppenbara belöningar i de olika faserna av Atkinsmetoden. Man får nämligen öka sitt kaloriintag med jämna mellanrum. Den mest krävande fasen är ju induktionsfasen men ifall man går in med stor motivation så kommer man lyckas med den. Det är centralt att hålla ut i induktionsfasen och tänka att den bara pågår under en väldigt kort period.

För att ges extra stöd med motivationen rekommenderas att man inleder Atkinsmetoden tillsammans med en god vän. På så vis kan man alltid stötta varandra. Ifall ens vän lyckas följa Atkinsmetoden och lyckas klara bra resultat så är det lättare för en själv att bevara samma motivation. Det blir som en subtil tävlingsform som i sin tur höjer motivationen för alla inblandade.

Ett generellt råd för de som tänkt initiera Atkinsmetoden är att påbörja den med full motivation. Det är bättre att avvakta och invänta motivationen ifall den skulle fattas. Det finns en risk att man tvingas göra uppehåll i dieten ifall man går in i den halvt motiverad. Det resulterar vanligtvis i en ond spiral då man måste börja om dieten vilket knappast höjer motivationen.

Det är alltid bra att göra vissa övervägningar för sig själv. Man kan till exempel skriva upp vilka fördelar en viktminskning skulle innebära och därtill ifall det finns någonting i ens livssituation som talar emot ett påbörjande av dieten. Om det visar sig att fördelarna överväger nackdelarna så kommer det kännas mer naturligt och motiverande att faktiskt förändra sin livsstil.

Att ägna sig åt Atkinsmetoden kräver en kontrollerad kosthållning och för att optimera den kontrollen är det viktigt att tillaga sin egen kost och se till att ha de rätta råvarorna i hemmet. Det är ett utmärkt tillfälle att lära sig tillaga nya spännande rätter, måltider o.s.v. Inte nog med att det i sig kan vara motiverande så har det i de flesta fall ekonomiska fördelar i hushållet. Att äta mycket ute genererar inte bara sämre kontroll utan i längden dessutom mindre bra ekonomi.

Enligt Atkinsdieten ska man hålla nere på kolhydraterna, och det finns en elementär orsak till att dra ner på just de snabba kolhydraterna – viktminskning.

Den här vetskapen är emellertid ingen nyhet. Redan under tidigt 1900-tal var dieterna fattiga på kolhydrater eftersom man märkte att patienter som har diabetes levde längre ifall man tog bort kolhydrater, d.v.s. socker ur kosten. Redan då hade man upptäckt att kolhydrater påverkade blodsockret och vikten. Det var i själva verket inte förrän på 1970-talet som det blev populärt att gå ner i vikt med stöd av lågfettkoster, vilket är tvärtemot Atkindietens principer.

Men tar man bort fett ur kosten måste det ju ersättas med något. Det är sällan den typen av ersättning blir fattig på kolhydrater. En kost som innehåller mindre kolhydrater är oftast bättre för både vikten samt blodfetterna jämfört med en lågfettkost. Det har till exempel noterats att frukost i enlighet med lågfettkost som består av mycket kolhydrater bidrar till en förhöjning av insulinet. Det sliter på kroppens kärl, och är näppeligen hälsosamt i längden. Under de senaste åren har färsk vetenskap visat att en föda som har mindre kolhydrater mestadels är bättre för både vikten och blodfetterna jämfört med en lågfettkost.

Det som gäller för både snabba och långsamma kolhydrater är att de omvandlas till socker i samma stund som de når tarmen. Det är tarmens enzymer som bidrar till den effekten. Det omvandlade sockret portioneras därefter ut i kroppen. Samtliga kolhydrater vi får i oss i kroppen omvandlas till socker. Hur skyndsamt sockret därefter går ut i blodet beror på vilken variant av kolhydrat som har ätits. För att sockret ska omvandlas till energi måste insulin produceras som i sin tur öppnar cellerna för sockret.

Det faktum att mindre kolhydrater leder till en bättre utgångspunkt för viktminskning är något som lockar massor personer att välja bort lågfettkost. För många är det betydelsefullt att snabbt och effektivt uppnå en sund vikt, och för det avseendet krävs en pålitlig diet. I enlighet med lågkolhydratkost som Atkinsdieten förbränns fettet som kroppen tar upp extremt fort. Det beror på de låga nivåerna av det hormonella insulinet.

En stor styrka med lågkolhydratkost är att man vill äta mindre, och utan att behöva räkna kalorierna så äter de allra flesta överviktiga överlag mindre mat som är lågkolhydratkost. Socker och stärkelse kan bringa att hungern blir allt mer märkbar, och således bör den typen av intag minskas. När kroppen väl får i sig lagom mängd kalorier så finns heller ingen anledning att räkna dem. Viktnedgången blir ett faktum, och dessutom finns det goda chanser att behålla en önskvärd vikt med Atkinsdieten.

Det finns möjlighet för de som äter lågkolhydratkost att förbränna 300 kalorier under vilande tillstånd mer än de som äter alternativ föda. Det motsvarar drygt en timmes ansträngande fysisks träning. Atkinsdieten kan således dagligen leda till ”extra träning” under tiden man vilar.

Sammanfattningsvis: Atkinsdieten reducerar hungern och medför att det inte blir utmanande att äta mindre. Därutöver ökar dieten fettförbränningen under sömnen. Atkinsdieten är den smarta vägen att gå ner i vikt och uppnå en sundare livsstil.

Tanken är att man redan i viktminskningsfasen ska komma förhållandevis nära sitt bantningsmål Mellanfasen innebär finjustering och tanken med fasen är att komma så nära sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag som genomförbart utan att varken gå upp eller ner i vikt. Atkinsdieten innebär ju en strävan om att nå sin idealvikt som givetvis även är tänkt att vara stabil.

Det har pekats på hur väldigt betydande mellanfasen är för bantningens fortsatta framåtskridande. Det är en fas som i allra högsta grad är individuell och för att lättast påträffa sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag så är det centralt att mycket långsamt gå ner i vikt. Det krävs ju en hel del tålamod hos bantaren i viktminskningsfasen men troligtvis ännu mer i mellanfasen då ju vikten i den fasen ska finjusteras.

En del som fram till mellanfasen tappat mycket många kilon är ivriga att bli av med de sista kilona väldigt hastigt också. Man ska emellertid hålla sig undan en sådan lockelse med tanke på att det oerhört tydligt kan påverka svårigheten att hitta den rätta balansen framöver. Av många som ägnat sig åt Atkinsmetoden så har det inte betonats tillräckligt hur besvärligt det är att behålla vikten.

Det är alltså lättare att banta bort ett visst antal kilon som tyvärr oftast utgör den huvudsakliga och enda målsättningen hos bantaren. En bättre ambition vore snarare att banta bort ett visst antal kilon och bibehålla även vikten. Ju mindre drastisk viktminskning desto enklare är det att uppnå det kombinerade målet av både viktminskning samt stabilisering.

Det finns ingen bestämd tidsgräns för hur lång tid mellanfasen bör bestå utan det bestäms helt å hållet efter hur lång tid det tar att upptäcka sitt högsta gränsvärde för kolhydratintag. I mellanfasen ska egentligen den mesta delen av viktminskningen vara avklarad. Under en lyckad mellanfas är det vanligt att människor pendlar mellan 50 till 80 gram kolhydrater om dagen utan att varken gå upp eller ner i vikt. För vissa tar det längre tid än för andra att finna balansen. Det är en rad olika faktorer som spelar in, såsom ålder, kondition, hormonstatus samt ämnesomsättning. Dessa faktorer har därtill inte sällan koppling till arv.

I mellanfasen ska man sannerligen vara uppmärksam på att inte överskrida det dagliga kolhydratintaget. Det kan räcka med att enbart överstiga ett fåtal gram för att det ska resultera i oönskad viktuppgång. Med tanke på att Atkinsdieten pågår under en längre period är de flesta oerhört motiverade till att komma in i slutfasen av dieten, den så kallade underhållsfasen. För den skull gäller det att vara rejält omsorgsfull i mellanfasen. Där krävs det mer finess än i viktminskningsfasen.